Ålderdom

Hur kommer det sig att det förekommer så nedlåtande attityder gentemot gamla människor? Vi blir alla äldre, dag för dag, år för år, och om vi inte dör i förtid blir vi alla gamla. Beauvoir formulerar detta utmärkt i inledningen till Ålderdomen:

”Alla människor är dödliga och det tänker de på. Många av dem blir gamla, men nästan ingen ser i förväg denna förändring i ansiktet. Ingenting borde vara mera väntat än ålderdomen, men ingenting är mera oväntat. När man frågar ungdomar om deras framtid ställer de livets slutpunkt vid senast 60 år, detta gäller särskilt flickorna. /…/ Den vuxne beter sig som om han aldrig skulle bli gammal. /…/ Innan ålderdomen drabbar oss är den något som angår bara andra.”

Apropå åldrande är det anmärkningsvärt hur fort Beauvoir själv börjar känna sig gammal. När hon är ung kastar hon sig ut i livet med en enorm glupskhet, men redan före 40 års ålder tror hon att fysisk kärlek inte längre är möjlig för henne. Hon har svårt att över huvud taget förstå att folk i den åldern har samlag.

Det intressantaste i Ålderdomen är tanken på åldrandet som ett kulturellt fenomen i lika hög grad som ett biologiskt. Det är samhällets syn på människan som avgör hur vi definierar och värderar olika åldrar. En ökad fysisk bräcklighet behöver till exempel inte innebära en ökad psykisk sådan. ”Det finns inte vare sig progression eller regression annat än i förhållande till en målsättning.” Man kan tänka på Det andra könet – där visar Beauvoir hur det har utvecklats strukturer som innebär att kvinnor inte betraktas lika mycket som människor som män. Ålderdomen ställer ungefär samma typ av fråga: Är man en människa när man är gammal? Behandlas gamla som om de har samma rättigheter och behov som andra?

”En människa borde inte nalkas slutet av sitt liv ensam och med tomma händer. Om kultur inte var ett visst mått av kunskap som man en gång inhämtat och sedan glömt, om kultur var något effektivt och levande, om individen genom den hade ett fäste i sin omgivning som tillväxte och förnyades under årens lopp, då skulle han i varje ålder vara en aktiv och nyttig medborgare.”

(Lässammanfattning Ålderdomen)

Moderskap

När Beauvoir skrev Det andra könet trodde hon att socialism skulle medföra jämlikhet, men när hon sedan märkte hur det blev i Sovjet omvärderade hon sin syn på hur jämlikheten skulle uppnås; hon verkade dock ha behållit sin nedvärderande syn på moderskapet. Dilemmat är att mannen är norm, som Simone så riktigt påpekar och ger så många exempel på.

I Rädd för att flyga ställer Erica Jong frågan om varför det är så mycket bättre för en kvinna att leva i ett dåligt äktenskap än i inget alls. Elvis sjunger att en man utan kärlek bara är en halv man men att en kvinna utan kärlek inte är någon alls. Aretha Franklin och andra sjunger om mannen som 'make me feel like a natural woman'.

Tankarna flyger.
(Från Marianne till Margareta och Svante)

Natur - onatur

Sen tror jag inte att du menar att de enda naturliga beteendena vi har är 'att äta, dricka och skita'. Margareta säger att Sartre skrev om något han kallade fakticiteten eller något sådant. Som naturvetare vet man ju att fakticiteten innehåller så mycket mera som faktiskt inte är socialt bestämt. Modern hjärnforskning visar ju t.ex. att altruism och medkänsla är djupt nedärvda egenskaper där vi är utrustade med speciella hjärnceller, 'spegelneuronerna', som gör att vi är byggda för medkänsla och förmåga att avläsa nästans känslor. Godheten är så att säga inbyggd i vår konstruktion.
/.../
Det finns en minimalistisk utilitarism som jag tror är mycket gångbar som moralisk princip.Vi skall handla så att vi minskar och eliminerar det ONÖDIGA lidandet. Det existentiella lidandet kan vi inte göra något åt direkt, vi kan bara minska det genom forskning och förståelse.
(Svante till Marianne 4/1)

Andras blod

I direkt anslutning till frågan om vårt ansvar diskuteras människans frihet.Om man anser att andras frihet ska respekteras, varför får man då samvetskval om man undviker att ingripa när andra tar beslut som inte är bra? Hur mycket ska man acceptera att ens fria val inkräktar på andra människors liv?
(Lässammanfattning Andras blod)

Beauvoir lyckas också skapa spänning och intresse genom att vi aldrig får veta allt på en gång, utan en pusselbit läggs till en annan. Dessutom väcker boken många tankar. Vad anser du om bokens motto: "Varje människa är ansvarig för allt inför alla"? Är inte dessa Dostojevskijs ord lite av en övermänniskotanke? Att avhända sig allt ansvar och ta på sig allt ansvar är väl i grunden ungefär samma sak, nämligen att tillmäta sig själv en oerhört stor betydelse? Nästan som grekernas hybris?
(Marianne till Margareta 31/3)

Jag känner igen andemeningen i denna sats från någon av Sartres böcker, troligen Existentialismen är en humanism. För mig är det ett slags sammanfattning av Jesu budskap i evangelierna. Att varje människa har tt ansvar för sina medmänniskor och att det gäller att i varje lidande människa känna igen Kristus. Jag menar alltså att det är motsatsen till hybris./.../ Och denna formulering kan säkert också användas för mycket fula syften, Bush menar sig ju göra en god gärning med sina krig.
(Margareta till Marianne 1/4)

Men om man, som Dostojevskij skriver, är ansvarig för ALLT inför ALLA, måste det väl krocka med tanken om människans frihet? /.../ Om Jean erkänner andras frihet, har han då ansvar för att de väljer på ett sådant sätt att de till exempel dödas? Vilket är alltså mitt ansvar i förhållande till andras frihet?
(Marianne till Margareta 1/4)

Françoise Sagan

Ja, Sagan är inte precis någon som en naturvetenskapligt intresserad "mec" från skogarna i Västmanland kan identifiera sig med. Och hela intresset för dyra bilar och köret tycks mig infantilt om jag får säga det rent ut.
/...../
Alkoholen däremot tror jag har en mycket enklare förklaring. Författare har ett ensamt jobb och om man då tjänar mycket pengar /...../ är det lätt hänt att vederbörande sitter och tar sig tutingar här och där, och eftersom alkohol är en beroendeskapande substans så fastnar folk lätt. Dessutom är alkohol förrädiskt eftersom beroendet kommer smygande. Det är därför som alkoholskadorna inte bara är proportionella mot totalkonsumtionen utan växer superlinjärt.
/...../
Typiskt är också Sagans tubbande av Sartre att dricka mera. Hon ser inte drunknandet och njur- och leverskador – att hon bidrar till att ha ihjäl Sartre – utan ser förmodligen Simone som hjärtlös när hon hindrar Sartre från att ha det hans hjärnsystem ropar efter: mer sprit.

(Svante till Marianne 8/11)

Sex and the city

Jag såg inte heller Sex and the city när det gick på teve, men jag har kolleger som tittade på det. Vad jag förstår handlar det om en grupp självständiga storstadskvinnor som lever på ett sätt som man vanligtvis förknippar med män, och jag tror att det är just den kombinationen (kvinnor – fri sexualitet) som gjort serien så populär att den nu också blivit film. Kvinnors sexualitet är nog fort-farande lite tabu till och med i den ”frigjorda” västvärlden (jag tycker faktiskt att inställningen nu är betydligt prydare och mer fördömande också här i Sverige än den var när jag var universitetsstudent på 1970-talet). Många kvinnor drömmer nog om att vara lika fria som män men vågar inte vara det, och då kanske det känns skönt att titta på Sex and the city. Men som sagt, jag har aldrig sett programmet så jag gör bara ett antagande.

Jag läste med intresse vad Malena Rydell skriver i DN i dag , om Engels bok om familjen. Men jag håller inte alls med henne när hon påstår att Engels ord om att kvinnans frigörelse kräver hennes deltagande i produk-tionen inte håller. Jag anser att Engels har helt rätt där – det är genom att vara en aktiv del i samhällslivet som människan får inflytande. Självständighet kräver ekonomiskt oberoende. Men det betyder inte att det räcker med det: kvinnans yrkesarbete är en nödvändig förutsättning för hennes frigörelse, men det är inte tillräckligt. Mannen måste också ta ett lika stort ansvar för barn och hem som kvinnan traditionellt har gjort, precis som du skrev i ett mejl för ett tag sedan. Annars blir det bara ett dubbelarbete för kvinnan, och att många kvinnor då väljer att arbeta deltid eller lockas av talet om vårdnadsbidrag är kanske inte så konstigt.

Simone de Beauvoir skriver förvisso väldigt nedvärderande om barnafödande; hon listar upp många hemskheter som den kvinnliga biologin för med sig och framställer dem som defekter. Claudine Monteil berättar i Söndagarna med Simone att Beauvoir blev illa berörd när barn diskuterades och att hon ansåg att feminister inte skulle ha barn. Monteil beskriver också Beauvoirs negativa reaktion när några av de MLF-kvinnor som skulle medverka i ett nummer av Les Temps modernes [Moderna tider] beskrev glädjen i moderskapet. Monteil förklarar Beauvoirs reaktion på följande sätt: ”Men på 70-talet, när allt dög som argument för att förlöjliga våra aktioner, kunde jag förstå Simones irritation. Sedan årtusenden hade kvinnans roll begränsats till moderskapet. På det sättet hoppades männen kunna hålla kvar oss i hemmet. Ett ifrågasättande av detta att moderskapet alltid skulle komma i första hand var absolut nödvändigt. 1974 kunde en alltför uttalad lovsång till moderskapet vändas mot våra krav.” Och jag tycker att det är detta det handlar om, att inte bli slav under biologin. (Sedan kan man förstås tycka att Simones förhållande till kroppen överhuvudtaget är konfliktfyllt. Tänk bara på hur tidigt hon tycker att hon blir gammal! En hel del av Beauvoirs påståenden som har med kropp och sexualitet att göra känns väldigt förlegade i dag men var chockerande 1949.)

Vad är det för förändring som krävs, frågar sig Nina Björk i Under det rosa täcket. ”Är det verkligheten, vad kvinnor och män gör under sina dagar, vilka uppgifter de utför, vilka arbeten de har eller inte har, hur mycket pengar de tjänar, hur stor makt de har politiskt och ekonomiskt – eller är det värderingen av denna verklighet som ska förändras, vilka arbeten och vilka uppgifter som anses viktiga och värdefulla, vad som överhuvudtaget ska definieras som ’att ha makt’?” Jag skulle vilja säga att det krävs förändring på båda planen: både män och kvinnor bör ta ansvar för hem och barn samt ha ett arbete och vara ekonomiskt oberoende, och värderingen av olika arbeten bör ses över ordentligt. Jag blir ledsen över alla dessa unga män och kvinnor, 20 – 30 år gamla, som lever i ett ojämlikt förhållande. Jag håller med Bitterfittan: Det är underligt att inte fler män förstår vad de skulle vinna på en mer jämställd relation. ”Det måste gå att älska och leva mer jämlikt. Det måste gå att befria kärleken från skitpatriarkatets fängelse.”

”När en kvinna blir mor är det naturligtvis ett biologiskt skeende. Men innebörden och upplevelsen av detta biologiska skeende är inte givna av naturen”, skriver Nina Björk, och Simone de Beauvoir skriver i Det andra könet att biologin inte ”skulle utgöra ett förutbestämt öde”.
(Marianne till Margareta 17/6)

Under det rosa täcket

Jag trodde Nina Björks Under det rosa täcket, som jag precis läst, skulle vara ytlig och pladdrig men fann den mycket intressant och välskriven. Resonemangen är både viktiga och klargörande, både vad gäller formandet av våra könsroller och vidmakthållandet eller avvisandet av dem.

Under läsningen studsade jag till flera gånger inför olika citat. Ta till exempel Yrsa Stenius grodor om att Beauvoir hade en androgyn personlighet, att hon var okvinnlig och liknande, att "Simone de Beauvoir levde hårt ideologiserat på en livslögn: Att familj och barn inte var för henne, att hennes livsuppgift var en annan". Vadå!? Lever man i en livslögn om man inte önskar sig det som Stenius önskar sig? Kan en kvinna alltså inte välja ett intellektuellt liv i stället för barn?
(Marianne till Margareta 20/4)