Frihet och existens

I Andras blod anser Jean att man ska respektera allas frihet, men han har samvetskval när han låter andra ta sina egna beslut. När man gör sitt ”fria” val inkräktar man ofta på andras liv genom att många val på något sätt påverkar andras liv. Om Jean erkänner andras frihet, har han då ansvar för att de väljer på ett sådant sätt att de till exempel dödas? Vilket är alltså mitt ansvar i förhållande till andras frihet?
(Marianne till Margareta 1/4)

Vad jag vänder mig mot är en tendens i dag att beskriva välbärgade kvinnors shoppingorgier och totalegoistiska beteenden i andra avseenden som höjden av frigörelse! Något mer tycker jag nog att kvinnor bör kräva, och då menar jag sådant som inflytande över samhällsutvecklingen och de verkligt stora frågorna. Självklart måste skitpatriarkatets fängelse krossas men inte bara på så sätt att kvinnor okritiskt övertar även männens dåliga vanor.
(Margareta till Marianne 17/6)

Just nu har jag gett mig i kast med För en tvetydighetens moral. Det är inte lätt, alls inte lätt. Men intressant – trots att jag inte fullt ut förstår allt. Alltså, jag förstår på något sätt, men jag är inte kapabel att redogöra för vad jag förstår. Förstår du? /…/ Genom hela boken löper tanken om att den princip vi som människor bör följa är att alltid sträva efter friheten, vår egen frihet och andras frihet. Jag avskyr "ändamålet helgar medlen" och där är också Beauvoir väldigt tydlig: människan ska inte vara ett medel utan ett mål. Det finns ingen absolut objektiv sanning, som gör att man kan rättfärdiga allt möjligt för att nå dit, varken något politiskt system eller någon religiös tro. Berättigandet för människans existens ligger i de andra människornas existens.
(Marianne till Margareta 25/11)