torsdag 23 september 2010

Françoise Sagan

Ja, Sagan är inte precis någon som en naturvetenskapligt intresserad "mec" från skogarna i Västmanland kan identifiera sig med. Och hela intresset för dyra bilar och köret tycks mig infantilt om jag får säga det rent ut.
/...../
Alkoholen däremot tror jag har en mycket enklare förklaring. Författare har ett ensamt jobb och om man då tjänar mycket pengar /...../ är det lätt hänt att vederbörande sitter och tar sig tutingar här och där, och eftersom alkohol är en beroendeskapande substans så fastnar folk lätt. Dessutom är alkohol förrädiskt eftersom beroendet kommer smygande. Det är därför som alkoholskadorna inte bara är proportionella mot totalkonsumtionen utan växer superlinjärt.
/...../
Typiskt är också Sagans tubbande av Sartre att dricka mera. Hon ser inte drunknandet och njur- och leverskador – att hon bidrar till att ha ihjäl Sartre – utan ser förmodligen Simone som hjärtlös när hon hindrar Sartre från att ha det hans hjärnsystem ropar efter: mer sprit.

(Svante till Marianne 8/11)

söndag 19 september 2010

Sex and the city

Jag såg inte heller Sex and the city när det gick på teve, men jag har kolleger som tittade på det. Vad jag förstår handlar det om en grupp självständiga storstadskvinnor som lever på ett sätt som man vanligtvis förknippar med män, och jag tror att det är just den kombinationen (kvinnor – fri sexualitet) som gjort serien så populär att den nu också blivit film. Kvinnors sexualitet är nog fort-farande lite tabu till och med i den ”frigjorda” västvärlden (jag tycker faktiskt att inställningen nu är betydligt prydare och mer fördömande också här i Sverige än den var när jag var universitetsstudent på 1970-talet). Många kvinnor drömmer nog om att vara lika fria som män men vågar inte vara det, och då kanske det känns skönt att titta på Sex and the city. Men som sagt, jag har aldrig sett programmet så jag gör bara ett antagande.

Jag läste med intresse vad Malena Rydell skriver i DN i dag , om Engels bok om familjen. Men jag håller inte alls med henne när hon påstår att Engels ord om att kvinnans frigörelse kräver hennes deltagande i produk-tionen inte håller. Jag anser att Engels har helt rätt där – det är genom att vara en aktiv del i samhällslivet som människan får inflytande. Självständighet kräver ekonomiskt oberoende. Men det betyder inte att det räcker med det: kvinnans yrkesarbete är en nödvändig förutsättning för hennes frigörelse, men det är inte tillräckligt. Mannen måste också ta ett lika stort ansvar för barn och hem som kvinnan traditionellt har gjort, precis som du skrev i ett mejl för ett tag sedan. Annars blir det bara ett dubbelarbete för kvinnan, och att många kvinnor då väljer att arbeta deltid eller lockas av talet om vårdnadsbidrag är kanske inte så konstigt.

Simone de Beauvoir skriver förvisso väldigt nedvärderande om barnafödande; hon listar upp många hemskheter som den kvinnliga biologin för med sig och framställer dem som defekter. Claudine Monteil berättar i Söndagarna med Simone att Beauvoir blev illa berörd när barn diskuterades och att hon ansåg att feminister inte skulle ha barn. Monteil beskriver också Beauvoirs negativa reaktion när några av de MLF-kvinnor som skulle medverka i ett nummer av Les Temps modernes [Moderna tider] beskrev glädjen i moderskapet. Monteil förklarar Beauvoirs reaktion på följande sätt: ”Men på 70-talet, när allt dög som argument för att förlöjliga våra aktioner, kunde jag förstå Simones irritation. Sedan årtusenden hade kvinnans roll begränsats till moderskapet. På det sättet hoppades männen kunna hålla kvar oss i hemmet. Ett ifrågasättande av detta att moderskapet alltid skulle komma i första hand var absolut nödvändigt. 1974 kunde en alltför uttalad lovsång till moderskapet vändas mot våra krav.” Och jag tycker att det är detta det handlar om, att inte bli slav under biologin. (Sedan kan man förstås tycka att Simones förhållande till kroppen överhuvudtaget är konfliktfyllt. Tänk bara på hur tidigt hon tycker att hon blir gammal! En hel del av Beauvoirs påståenden som har med kropp och sexualitet att göra känns väldigt förlegade i dag men var chockerande 1949.)

Vad är det för förändring som krävs, frågar sig Nina Björk i Under det rosa täcket. ”Är det verkligheten, vad kvinnor och män gör under sina dagar, vilka uppgifter de utför, vilka arbeten de har eller inte har, hur mycket pengar de tjänar, hur stor makt de har politiskt och ekonomiskt – eller är det värderingen av denna verklighet som ska förändras, vilka arbeten och vilka uppgifter som anses viktiga och värdefulla, vad som överhuvudtaget ska definieras som ’att ha makt’?” Jag skulle vilja säga att det krävs förändring på båda planen: både män och kvinnor bör ta ansvar för hem och barn samt ha ett arbete och vara ekonomiskt oberoende, och värderingen av olika arbeten bör ses över ordentligt. Jag blir ledsen över alla dessa unga män och kvinnor, 20 – 30 år gamla, som lever i ett ojämlikt förhållande. Jag håller med Bitterfittan: Det är underligt att inte fler män förstår vad de skulle vinna på en mer jämställd relation. ”Det måste gå att älska och leva mer jämlikt. Det måste gå att befria kärleken från skitpatriarkatets fängelse.”

”När en kvinna blir mor är det naturligtvis ett biologiskt skeende. Men innebörden och upplevelsen av detta biologiska skeende är inte givna av naturen”, skriver Nina Björk, och Simone de Beauvoir skriver i Det andra könet att biologin inte ”skulle utgöra ett förutbestämt öde”.
(Marianne till Margareta 17/6)

Under det rosa täcket

Jag trodde Nina Björks Under det rosa täcket, som jag precis läst, skulle vara ytlig och pladdrig men fann den mycket intressant och välskriven. Resonemangen är både viktiga och klargörande, både vad gäller formandet av våra könsroller och vidmakthållandet eller avvisandet av dem.

Under läsningen studsade jag till flera gånger inför olika citat. Ta till exempel Yrsa Stenius grodor om att Beauvoir hade en androgyn personlighet, att hon var okvinnlig och liknande, att "Simone de Beauvoir levde hårt ideologiserat på en livslögn: Att familj och barn inte var för henne, att hennes livsuppgift var en annan". Vadå!? Lever man i en livslögn om man inte önskar sig det som Stenius önskar sig? Kan en kvinna alltså inte välja ett intellektuellt liv i stället för barn?
(Marianne till Margareta 20/4)